Utveckling

Inte turist, men

När du läser det här är jag ute på resande fot i Kina och börjar närma mig slutet på den resan. Visumansökan var en spännande procedur denna gång. Det har varit G20 möte i Kina och säkerheten kring detta har påverkat visumreglerna. Förutom mitt aktuella pass ville de ha med mitt tidigare pass, som numera är makulerat. En nostalgisk person som jag har till och med 2 gamla makulerade pass hemma, eftersom det är kul att påminna mig om var jag har varit. Så med mig på resan har jag ett aktuellt och ett makulerat pass. Det påminner mig om när var jag student i Beijing och fick släpa med mig röntgenplåtarna från min lungröntgen i Sverige för att få studentvisum. Men det är en annan historia.

När jag pratar resor med folk så är det inte helt ovanligt att ämnet turistifiering brukar komma upp förr eller senare, och vad menar jag med det? När ett resmål har blivit turistifierat så kan det handla om att det har mist den där ”autentiska känslan”. Det är för mycket turister som ogenerat trängs och fotar varandra från 7 olika vinklar vid monumentet medan försäljare kränger billiga souvenirer och vatten på flaska.

Turisthav i Sommarpalatset
Turisthav i Sommarpalatset

Vem vill åka till turisttrasiga attraktioner som känns sönderexploaterade? Det är ju den autentiska känslan vi vill fånga. Betrakta pittoreska inhemska ortsbor som aldrig sett en turist och där lokala små ställen bjuder på korv som byborna har stoppat med hjälp av knäskålarna enligt inhemsk tradition.

Varför är ”turistifieringen” av ett resmål negativt? Är det för att vi anser oss bli lurade på verkligheten eller lurade på idén om hur det borde vara?

Om det är verkligheten som vi vill möta så är den ju där, vare sig vi vill eller inte. Det är bara att stanna upp och se oss omkring. Verkligheten är här och nu. Oavsett om det är en försäljare som säljer krimskrams med fjädrar i kulörta färger eller om restaurangägaren serverar vin som trampats med egna fötter i en trätunna under fullmånen. Platser och människor förändras när en plats utforskas och människor möter människor.

Om det är idén hur är en plats och ett folk är, eller borde vara, som vi jagar, så kan det bli lätt eller svårt beroende på vad det är för idé och varför vi jagar den. Är det idén om att vi vill möta verkligheten och inte fastna i turistfällor? Idén om att vi vill ”komma bort” från vardagen, inte bara geografiskt utan också samhälleligt?  Underförstått inte vara bland massa andra svenskar eller turister som med sitt blotta utseende och ivriga fotograferande på ett mycket tydligt sätt sticker ut från bilden? Uppleva det där Äkta och Genuina, vad det nu är.

Så vad är egentligen det autentiska resandet? Är ett resmål inte längre genuint för att tillräckligt många människor har varit där och påverkat platsen? Det är överhuvudtaget något som är svårt att  åstadkomma. Vill vi konservera en miljö och dess människor bör vi sätta dem på museum. Med reservation för att det inte ens där är säkert att konservering kommer vara absolut. Museum förändras också över tid, till och med Skansen.

Om inte bilden vi har i huvudet av platsen och de förväntningar vi har stämmer överens med vad vi möter i verkligheten, är det då platsen som är ”falsk” och ”turistifierad”, eller är det bara vi som har fått våra förväntningar grusade? Jag konstaterar i alla fall att grunden för besvikelse ligger i att förväntningarna var annorlunda än vad verkligheten visade sig vara och än har jag inte hittat något i världen som är konstant.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *