Energi

Lyckans ost

”Jag har alla förutsättningar för att uppleva lycka i denna stund.” Jag kommer inte ihåg om det var det ordagranna citatet, men det var andemeningen av vad Olof Röhlander skrev till mig. Jag kommer ihåg att jag blev provocerad och var tvungen att lägga ifrån mig boken ”Det blir alltid som man tänkt sig” och muttra.

Jag befann mig i en tid då jag fokuserade på att träna min hjärna och mentala inställning. Jag hade börjat läsa böcker om vilket inflytande mina tankar har över hur jag mår, hur hjärnan funkar och hur jag kan påverka vad som händer. Jag kan med handen på hjärtat bekänna att jag tuggade i mig en hel del självhjälpsböcker för att knäcka koden till min största tillgång, till centrumet där allting har sin början och allting har sitt slut, mitt alfa och omega, min hjärna.

Så varför blev jag provocerad? Jag ställde mig frågan och började att fundera på min insida. Alla som läst en självhjälpsbok är nog varse om att vända blicken inåt är en start på det mesta som ordineras.

Vad finner vi provocerande eller störande hos andra? Ofta brukar det bottna i att det är något som är ett dåligt samvete, osäkerhet eller en ovana hos oss själva och när vi ser det gestaltat i andra så blir det en påminnelse om vårt eget tillkortakommande. Förutsatt att det finns en självinsikt.

Så med det här tesen i bakhuvudet:  Jag blev provocerad av Röhlanders andemening om att jag själv har alla förutsättningar att uppleva lycka i denna stund och den enda som hindrande mig från att göra det var jag själv. Så jag vände alltså blicken inåt.

Vad hittade jag på insidan när jag började vända på mina mentala stenar? Jag tror mig ha hittat insikten om att jag fortfarande hade negativa känslor att bearbeta, som hade en tendens att bubbla upp till ytan och frustrera mig. Jag hade tagit ansvar för mig själv och lämnat en situation som påverkade mig negativt. Jag höll fortfarande på att återhämta mig, bearbeta och reflektera kring upplevelsen. Jag var i full färd med att ta ansvar för en frustration och att jobba med att vara lyckligt verkade bara befängt.

Jag var helt enkelt inte riktigt redo att börja ta ansvar för min lycka ännu. Det fanns andra saker jag var tvungen att låta ta sin tid och få sin naturliga gång. Innan jag mentalt hade idisslat mig igenom de här känslorna fanns det ingen rimlig chans i att vara lycklig och välmående på insidan. Att breda på ett leende, övertala mig själv och övertyga min omgivning hade tagit för mycket energi. Den energin behövde jag istället för att fungera i vardagen, bearbeta situationen och komma vidare.

Vad var det? Jag stannade upp i tanken och pausade i den kinesiska barnboken som jag satt och tragglade med. Något varmt och behagligt hade precis sköljt över mig som en liten våg. När den första förvirringen lagt sig kunde jag identifiera vad det var. En varm våg att lycka och välmående hade helt oprovocerat sköljt över mig.

Bekymmersfri i Sanssouci
Bekymmersfri i Sanssouci

Jag log för mig själv, vände blicken inåt och såg att insidan log tillbaka mot mig. Slutet gott på detta kapitel och god fortsättning på nästa.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *