Inspiration

Min första kärlek

Jag kan inte minnas när min livslånga kärlek till boken såg sitt första ljus och inte heller vet jag riktigt var den kommer ifrån. Jag började inte läsa tidigare än någon annan, inte heller är mina föräldrar några bibliotekarier eller överdrivet litterära människor – även om de båda är läsande av fakta såväl som fiktion. Kanske är det en romans som började gro när jag insåg vilka äventyr jag kunde uppleva och alla dessa liv som jag kunde bli en del av.

Jag minns min kära mor som ibland uppgivet undrade om det VERKLIGEN inte var något annat på önskelistan än böcker som jag ville ha. Jag försökte komma på komplement som inte var format som en bok, men vad är vitsen med en önskelistan om det inte är just dina önskningar? Det var inte det att hon inte uppmuntrade mitt läsande, hon ville väl bara slå in paket i andra former och få mig att göra mer än att sitta med näsan i en bok.

Otaliga är de nätter då jag tänkte att jag ska bara läsa ett kapitel till. Och bara ett till. Och kanske det här också, men det får bli det sista… och rätt var det är så inser jag att natten har passerat, solen är på väg upp och fåglarna kvittrar utanför fönstret. Det händer än idag att en bok fullkomligt fångat mig till den grad att natten blev utan sömn, dock inte lika ofta då jag med stigande ålder insett värdet av nattsömn.

Det finns böcker som har slagit klorna i mig så pass att jag inte har något annat val än att läsa ut dem så snabbt jag bara kan. För så fort jag lägger boken ifrån mig hör jag ständigt hur den ropar mitt namn. Den enda boten för att få bokbacillen ur systemet är att läsa ut den, så jag kan fungera normalt igen.

Det finns böcker som har gett mig hjärtklappning och fått mig att dra upp täcket lite extra. Detta magiska täcke som gör dig osynlig från alla monster som kan tänkas lägga ögonen på dig och slå klorna i dig om du sticker ut någon kroppsdel…

Det finns böcker som har tröstat mig och gett mig sällskap när jag har känt mig miserabel och ensammast i världen.

Det finns böcker som har gett mig huvudvärk i mina försök att förstå idéerna som förmedlas däri. Dessa böcker har även fått mig att utropa ”Heureka!” när jag efter mycken tankeverkstad tror mig ha knäckt den tankenöten som bokstäverna bildar och lättat konstaterat att jag inte är dum i huvudet.

Det finns böcker som har fått mig att gråta över livet och fått mig att vilja bli en bättre människa.

Det finns böcker som har räddat mig när jag var stressad, pressad och känt att jag varit farligt nära den där omtalade väggen som folk springer in i och gör sig riktigt illa på. Det är böcker som gav mig avkoppling när mitt huvud desperat behövde göra något annat än att bara tänka på alla de saker jag måste göra och tiden som inte räckte till. De tvingade mig att lämna arbetet och istället följa med dem bort.

Det finns böcker som jag inte läst klart för de var inte värda det.

Det finns mängder av böcker därute som bara väntar på att jag ska plocka upp dem och trycka ner näsan i dem. Även om mina önskelistor numera innehåller andra saker än böcker, så finns de alltid närvarade.

Savonarola eller Voldemort?
Savonarola eller Voldemort?

Med en bok – i hyllan, i väskan, i handen, under näsan, i sängen, på toan, vid matbordet, på soffan, på resan, på skrivbordet – är jag aldrig ensam. Jag har upplevt mer än du någonsin kan föreställa dig, jag har sett genom andras ögon, jag har besökt världar som inte finns annat än mellan de två pärmarna som utgör en alldeles egen existens. Och min kära mor ställde frågan om det verkligen inte var något annat än böcker jag ville ha…

Tänk vad mycket det finns att uppleva och bara en livstid att göra det på. Så vad väntar du på? Öppna en bok och se var den tar dig!

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *