Energi

Oscars wilda tankar

Av en slump fastnade mina ögon på en text av Oscar Wilde (1854-1900) för inte så länge sedan. Den heter i original ”The Soul of Man Under Socialism” (fritt översatt: den mänskliga själen under socialism). Texten tryckes omkring cirka 1890 och Wilde är en förespråkare av begreppet konst för konstens skull, l’art pour l’art. Han är också hängiven socialist. Även om du inte har socialistiska böjelser vill jag föreslå att du läser vidare. Han har poänger värda en extra tanke.

Wilde säger att det privata ägandet har skadat individualismen och fördunklat den genom att förvirra en människa med vad hon äger. Människan har blivit vilseledd och gjort förtjänsten till ett mål, inte ett medel. Människan tror att det är viktigt att äga, inte att vara.

Människans värde ligger i vem hen är, inte vad hen äger. Det är en falsk individualism att förknippa sitt ”jag” med saker. Vi dödar oss med arbete för att säkra vårt ägande. Det är en osäker trygghet som kan sänka en människa.  Sen säger Wilde att inget borde kunna sänka en människa förutom människan själv. Vad som finns i henne är det viktiga, inte det som finns runt henne. Ingen borde slösa sitt liv på att samla saker. Du ska leva.

”To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all.” // ”Att leva är det mest förunderliga i världen. De flesta människor existerar, det är allt.”

Sedan argumenterar Wilde vidare för individualismen inom konsten och att ingen borde diktera konstens villkor. Om du inte skapar för din egen skull är du en hantverkare och inte en konstnär. Betraktare som vill göra konsten mer populistisk borde jobba mer på sitt konstnärliga sinnelag! Skulle du be en forskare att anpassa sitt resultat, så det inte upprör folk som inte vet så mycket om vetenskap? Jag log lite när jag läste det här stycket och flinade brett när Wilde dundrar på om att i England har de haft möjligheten till en mycket god poesi för att allmänheten inte läser den, och således inte influerar den!

Det finns mycket att säga och tycka om vad Wilde påstår, men han har poänger som inte går att bortse ifrån. Det som gjorde att jag fastnade för den här texten är nämligen den tanke som jag själv har, pengar som har blivit mål och inte medel. Jag erkänner att jag känner mig lite nöjd över att jag och Wilde har tänkt i samma banor oberoende av varandra. En bekräftelse på att mina år på universitetet gjort att jag samlat ett intellektuellt kapital (?) och inte ett monetärt kapital, definitivt inte ett monetärt kapital i alla fall. Det är också intressant att se att det han skrev i mitten på 1800-talet, fortfarande är aktuellt i samhället.

Jag har särskilt fastnat för hans prat om den falska individualism som är sammankopplat med ägandet. Hur vi sliter för att skapa en (osäker?) trygghet som kan sänka oss när börsen går ner, räntorna stiger och finanskris finns på var människans läppar. Jag vet att det underlättar att ha en ekonomisk grundplatta. Jag tycker själv det är trevligt att ha tak över huvudet, mat på bordet och gärna en marginal till annat. Jag har levt med olika stora och små ekonomiska förutsättningar. Jag har en materialistisk ådra som jag bejakar ibland.

När jag var liten var jag en sakhamstrare. Prylar högt och lågt med vissa svårigheter att slänga saker, för vem vet när den här plåtburken kan vara bra att ha nästa gång. Det materialistiska sinnet och saksamlandet ligger väl mig i fatet som den borna Oxe jag är.

Sen har det hänt saker. Jag har flyttat runt en del och är både praktisk och lat, så jag inser snart att jag inte orkar släpa runt på alla saker. Jag har lärt mig att släppa taget, fråga mig själv om jag verkligen behöver det här och bara ta med mig de saker som VERKLIGEN betyder något för mig. Här ska tilläggas att det finns ett undantag som är min Akilleshäl: böcker. Jag har lärt mig att sortera där också. Men det ryms så mycket fantastiska saker mellan pärmarna som står i min bokhylla att det är värt bokdamm och orangutangarmar varje gång jag ska flytta (jag tror Wilde hade hållit med mig).

Det var en frihetskänsla att göra mig av med överflödiga ting och bara ta med det som låg mig varmt om hjärtat. Det är en skillnad på att vilja ha och att verkligen behöva. Vad jag verkligen behöver är att sysselsätta mig med saker som stimulerar mig, är roligt, får mig att må bra och ger mig energi, resten är överflödigt. Wilde har rätt när han säger att leva är ett förunderligt ting, enligt mig.

Kärlek hjärta livet
Kärlek hjärta livet

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *