Energi

Var som vatten

Jag tänkte många tankar när jag tog mig en spontant löprunda i skogen innan ljuset så sakta började måla himlen i fantastiska färger. Jag funderade på om det där med vita jular kommer bli något vi sjunger om i julsånger och med nostalgi berättar om för yngre generationer. Har vi skruvat fram klimatet och höjt temperaturen för permanenta förändringar? En sida av mig tycker det är skönt med att det inte är -10 och meterhöga snödrivor. Eller i och för sig, det jag inte tycker om är hur vädret växlar hela tiden. Det som ena dagen är vackert väder med gnistrande snö och strålande sol, är nästa dag grått, blött, halt och klafsigt.

Det blir så påtagligt ibland, våra avtryck. Särskilt när vintern är grön och jag funderar på om det är mars eller december. Eller när jag läser om vattenbrist i Örebro, människor som stjäl julkort (jo, mina julkort hörde till dem som hamnat på okänd destination), människor som har ihjäl andra människor på olika platser och de faktum att vi lever upp fler jordklot än vi har tillgång till.

Det är så lätt att bli nedslagen, kasta in handduken och ge världen en finger för det är ändå på väg att gå åt helvete. Så jag har kodat mig en manuell algoritm, inte för jag vill ha en filterbubbla som bekräftar det jag redan anser mig ”veta”. Jag behöver en algoritm som ger mig energi till att fortsätta tro på att det går att få ordning på ”allt”. Jag behöver energin för att varje dag säga till mig själv att göra gott, tro gott och fortsätta låta sinnet vara öppet och nyfiket.

Jag kan inte förvänta mig något från någon annan, som jag själv inte kan leva och göra. Så varje morgon tar jag djupa andetag, känner efter att jag är den jag vill vara idag också och öppnar sinnet inför dagen. Med ett leende tar jag emot det som kommer till mig och tänker på Bruce Lees citat om att jag vara som vatten. Anpassa, omfamna och forma mig efter vad som än händer. Jag får klura vidare på om det finns fler fördelar med att vara som vatten, nu när det råder vattenbrist.

”God fortsättning!” sa han till mig när vi hejade på varandra i spåret och jag önskade dem en god morgon denna strålande dag. Ja, det är en god morgon och god fortsättning idag också. I min egen algoritm som jag kodat ser jag det goda i tillvaron. Jag är tacksam över att jag mött en akupressör som har börjat räta upp mig, lägga kotor och nerver på plats som ger mig en tillvaro utan smärtsamma nervhugg. Jag finner glädje i min tillvaro och människorna jag möter. Varje möte och varje människa lär mig något nytt om mig själv.

Som vatten i parken

Jag är trygg i tron på min förmåga, jag är glad för den personen jag är och jag vet att allt kommer bli bra så länge jag tror det själv. Jag fortsätter att se framtiden an och jag rör mig i tillvaron som vatten. Så med de orden avslutar jag årets sista filosofiska fikarummet i Tankekraftverket och börjar stämma nyårsklockorna inför årets sista inlägg.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *