Utveckling

Ring klocka, ring!

En renässans närmar sig med stormsteg. Vi står snart inför 2017 och när vi hör ljudet av raketer och klämtande klockor, då vet vi att det är dags att vända blad. Allt fortsätter som förut, fast ändå helt annorlunda. Efter överläggningar med de 2 av de 3 Dickinson-spökena, det som varit och det som är, skulle jag säga att jag är tillfreds med livet just i detta ögonblick.

Jag ägnar inte energi åt att ångra saker, ibland kan jag gräma mig, men inte ångra. Ånger är lönlöst, gjort är trots allt gjort. Jag ser det bara som erfarenheter som jag (förhoppningsvis) lär mig något av, då känns det genast lite lättare. Om jag ångrar något betyder det också att jag inte riktigt är nöjd med vem jag är idag. Jag ser det som att alla handlingar och alla beslut jag gjort är summan av den individ som jag idag kallar ”JAG”. Och jag gillar vem jag tror och tycker mig vara.

Framtiden ser jag an med förtröstan och nyfikenhet. Jag känner en ro i själen trots att det finns mycket oro omkring mig. Jag känner en kittlande nyfiken inför vad som komma skall. Jag har redan tjuvläst lite årshoroskop inför 2017 och känner mig förberedd på att ta livet som det kommer och inte som jag skulle vilja planera det. Jag har mina tankar kring vad jag kan koppla till de olika tendenserna som förebådas och det ska bli intressant att se var det hela tar vägen. Ja, jag har en svaghet för horoskop – åtminstone såna som det finns lite substans bakom och inte tombolahoroskopen som dyker upp i dagspressen och lovar fruktsamma möten med mörka män.

Nyårsklockan hade måhända varit en passande dikt att lägga upp här nu. Det är lord Alfred Tennyson som har skrivit den i original (Ring out, wild bells) 1850. Edvard Fredin gjorde en friare svensk översättning av den 1890. Men så är icke fallet, Nyårsklockan överlämnar jag till tolvslaget på Skansen. Istället så uppmärksammar jag en nyårsdag.

Erik Gustaf Geijer (1783-1847) var en man med båda fötterna på jorden. Han jobbade som professor och lärare i Uppsala. Geijer hade en romantiskt människosyn med ett ideal för individ och folk som handlade om en harmoni mellan förstånd och inbillningskraft. Han vände sig helt upplysningens rationalism. Det är lite typiskt för Geijer att skriva korta dikter med mycket innehåll. Det finns en klassisk struktur i sin uppbyggnaden i sin enkelhet och rakhet, samtidigt finns det romantiska tongångar med känslor som spelar på ensamhet.

Nyårsraketer på himlavalvet

På Nyårsdagen 1838 ger Geijer en bekännelse på att han är liberalist, han har tidigare hört till den konservativa falangen. Dikten präglas av osäkerhet, även om han i slutändan är säker på sin sak och hyser förtröstan.

 

 

 

PÅ NYÅRSDAGEN 1838

Ensam i bräcklig farkost vågar

Seglaren sig på det vida haf;

Stjernhvalfvet öfver honom lågar,

Nedanför brusar hemskt hans graf.

Framåt! – så är hans ödes bud;

Och i djupet bor som uti himlen Gud.

 

 

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *