Energi

Att tugga i sig en transportsträcka

Det finns två månader på året som är transportsträckor för mig. Det är månader som det är bara är att tugga i mig och ta mig igenom. Januari är en månad och november är den andra. Vi har nog alla våra månader och perioder då vi inte är på toppen av vår energikurva eller befinner oss i en väderlek som vi trivs med.

Själv är jag en människa som lever upp under våren. Löftet om att världen håller på att vakna till liv igen, knoppar som brista och ljuset som ger mig energi. Tiden innan världen till fullo har blomstrat, blivit midsommar och det börjar gå mot mörkare tider igen. För mig är januari och november långa mörka och gråa månader då inget riktigt händer, utan det är månader som är väntan på något annat. Inget ont om januari och november, det är helt enkelt inte mina månader.

Jag känner en person vars transportsträcka är sommaren. Varma jobbiga månader då personen bara vill låsa in sig i väntan på hösten. Det finns också de som tycker de ljusa månaderna är jobbiga, för att det finns en förväntan på sprudlande energi eller att det borde vara skönt att vara ute i värmen som bara får kläderna att klibba på kroppen. Att inte känna den energin och kunna möta de förväntningarna eller bara tycka att en varm sommar är fruktansvärt jobbig, kan vara deprimerande.

Det är januari ett tag till och jag fortsätter tugga i mig den här månaden som har ett gott anslag med en ny start och ett nytt år fullt av löften. Sen går den över i en lunk som bara är lång och mörk när inte ens vintern orkar komma och ljusa upp tillvaron med snö. Så blev det tankar om livets förgänglighet när farmor somnade in och jag mindes en kär vän som gick bort för ett år sedan. Jag kollar i almanackan och konstaterar att det är 22 januari och det är fortfarande många dagar kvar på månaden.

Alla har vi våra transportsträckor i livet, men jag tror det är viktigt att inte glömma bort att leva heller under de där transportsträckorna. Även om vi ibland får fästa blicken i fjärran och in i framtiden för att ta oss igenom stunden, dagen, veckan, månaden. Men vi behöver inte oroa oss för att tiden inte kommer gå och vår transportsträcka inte kommer ta slut, för det gör den.

På väg till ljusare tider

Kanske kan det vara skönt att vila i att tiden också går långsamt, många gånger tycker vi ju att den går fort. Eller så kan vi vila i att våra transportsträckor finns för att vi ska kunna slå av på farten, ta det lite lugnare, tända ett ljus och våga ha det tråkigt. Eller kanske dra ner persiennen, ligga under en filt med bra bok och strunta i stressen om att vi borde vara utomhus när solen skiner och vädret värmer. Kanske har vi våra transportsträckor för att kunna njuta desto mer när vår favorittid på året kommer? Men nog ska det bli skönt när vi tar oss in februari.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *