Inspiration

Jakten på sanningen

Genom en rad händelser kom jag i kontakt med en man i Jordbro med ett föremål och ett historia. Mannen önskade hjälp med att få härkomsten på ett föremål bestämt. Det kunde vara en kinesisk gravurna från Zhou-dynastin, och det kunde vara något helt annat.

Jag tog mig an uppdraget att hitta någon hade expertisen att göra den bedömningen. Jag ska snart berätta hur gått för oss, men först vill bjuda på mannens sällsamma historia.

Mannen kom 1954 till Korea som konstituerande fanjunkare. Han ingick då i övervakningskommissionen NNSC (Neutral Nations Supervisory Commission) som skulle övervaka vapenstilleståndet bestämmelser efter Koreakriget. Den svenska och schweiziska delegationen bodde i Panmunjom-området i ett tältläger och som underofficer hade han till uppgift att vara förrådsförvaltare och med tillsyn av tvätteriet.

I tvätteriet fanns en äldre japanfödd föreståndare. Tvättmästare var en bildad före detta japansk tjänsteman med koreansk familj, som valde att stanna kvar i landet efter det japanska uttåget. Mannen och tvättmästaren hade många långa samtal tillsamman och mannen hjälpte tvättmästaren att hitta civila klädespersedlar som kunde sys om till familjens barn. Tvättmästaren hjälpte mannen med brev till japanska vänner i Japan.

Tvättmästaren var bekymrad en dag. Hans son skulle ta en examen och hade inga skor. Seoul var en ruinstad under den här tiden. Mannen hjälpte tvättmästaren att få nyckeln till förrådet med tillåtelse att söka bland begagnade amerikanska officersskor och ta två par. Lyckan och tacksamheten var stor.

Efter några veckor kom tvättmästaren med metallvasen av japanskt ursprung som han hittat på en loppmarknad. Det var hans gengåva.

Mannen trodde länge att det var en japansk vas. Så fick han nyligen se ett inslag i den engelska Antikrundan från Lulworth Castle. I programmet bedömdes tre föremål som hade stor likhet med mannens urna. Experten som värderade föremålen i programmet frågade vem som var gravplundraren. Alla föremål var kinesiskt gravgods. Mannen slogs av att de var väldigt lika den ”japanska” urnan han hade fått. Kanske var det inte en japansk urna. Kanske var det en kinesisk urna.

Förekomsten av kinesiskt gravgods i Korea är inte ovanlig, de nordliga delarna av Korea har till och från varit en kinesisk provins. Det mesta av de äldre gravgodsen sades ha tillvaratagits av senare tids västerlänningar vid anläggning av av vägar och byggnader på eller i anslutning till gamla begravningsplatser.

Jag fascinerades över historien och tog mig an uppdraget att hitta sanningen bakom föremålets härkomst. Jag har kontaktat lokaltidningens bostadsbilaga, skrivit i forum, mejlat vänner och bekanta, samt gjort efterlysningar på Facebook. Under den här tiden har jag och mannen haft kontakt genom telefonsamtal och skickat helt vanliga kort till varandra. Mannen har skickat kort från sitt omfångsrika liv och berättat historien till kortet. Jag har skickat kort med kulturmotiv och berättat om hur det går för mig eller minnen som han historier har väckt.

Mannen har framhärdat i att det inte har varit bråttom med den här processen. Jag har funnit det förunderligt förnöjsamt att låta det få ta sin tid, och ta mig tid då och då. Utan att stressa. Det har varit en del tips, några återvändsgränder och brist på framgång.

Så kom tipset från en tidigare lärare som jag hade i kinesiska vid Lunds universitet. Han föreslog att jag skulle kontakta Bukowskis. Sagt och gjort. Jag mejlade Bukowskis och fick till min glädje ett svar från en av deras experter på asiatiska föremål. Prognosen säger att det kan vara en förfalskning, men för att vara på den säkra sidan ska jag ta med urnan till dem för en bedömning.

Det känns både spännande och vemodig att det här äventyret snart är vid vägs ände. Spännande att få veta mer om det föremål som har stått på mitt köksbord så länge. Kanske är det en kopia, kanske är det ett äkta föremål.

Mannen och jag har i alla fall konstaterat att vad föremålet värderas till är mest intressant att få veta. Men oavsett om det är värt en förmögenhet eller bara några kronor så är urnans värde ovärdeligt. För mannen finns en historia i föremålet som inte kan mätas i pengar. För mig är det ett vackert föremål med en sällsam historia som tål att lyssna. Ett föremål har det värdet som vi ger det, oavsett om det mäts i pengar eller minnen.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *