Utveckling

Bara vara människa

Det finns saker som de flesta av oss tar för självklara och som borde vara självklara för alla. Jag stött på det vid flera tillfällen, den enkla önskan om att bli betraktad och bemött som en människa. Jag finner tanken märklig att vi ibland kan ha så svårt att se något hos andra, som vi kanske tar för givet att andra ska se i mig. Att jag är en person av kött och blod, precis som du. Att jag har mina tankar, drömmar, rädslor, glädjen och sorger i livet, precis som du. Att jag både har en historia, lever i ögonblicket som kallas nu och är på väg någonstans, precis som du.

I mitt arbete pratar jag med personer som uttrycker önskan om att bli ”sedd som människa”. De kan leva i en situation där omgivningen inte ser eller har svårt att se vilka de är som personer. Det kan vara för att det finns en sjukdom, en diagnos eller något annat tillstånd som verkar bli en stor röd stopp-skylt. En skylt som inte alla kan se bortom. Du kan åka hit, men inte längre. Här är det stopp och det finns inget annat av intresse att se bortom stopp-skylten. Fast det gör ju det.

Vi skapar kategorier, begrepp och etiketter för det är ett sätt att sortera information, orientera oss och förstå världen. Det är på ett vis inte konstigt, för det gör det lättare för oss att hantera våra liv och vår omgivning. Men när vi låter oss styras eller bli styrda av kategorier, begrepp och etiketter för att förklara världen och hur det ”faktiskt ligger till”, då går vi vilse i antaganden och fördomar. Vi tvärnitar vid stopp-skylten och säger att detta är vägs ände. Vänd om, för det finns inget mer att se här.

När jag förklarar så säger jag att så här är det och det spelar ingen roll vad du säger eller gör, för jag vet att det inte är så. När jag försöker förstå så ser jag vad du säger eller gör, och försöker förstå hur det kommer sig. En anekdot som illustrerar skillnaden är den om professorn vet att humlan teoretiskt sett inte kan flyga, men ändå flyger humlan. Fast den borde egentligen inte göra det. Humlor är inte så smarta som professorn, eftersom de inte förstått att de inte kan flyga. När jag förklarar världen så säger jag: ”att du kan inte göra så, för du har downs syndrom” (det är faktiskt fysiskt omöjligt för personer med downs syndrom). Om jag försöker förstå världen så frågar jag mig: ”du har downs syndrom, hur kommer det sig att du kan göra så här” (för det borde du inte kunna göra, men jag ser dig göra det i alla fall).

Vi har klivit in i en period där många förklarar världen, istället för att försöka förstå den. Det är på väldigt många områden i dagens samhälle och i världen som vi kan se människor som förklarar och inte försöker förstå. De förklarar till exempel hur det faktiskt är en fredagskväll i Sverige, vilka som egentligen driver upp brottsstatistiken och att ett toabesök inte ska ta längre tid än 5 minuter och 30 sekunder eftersom du faktiskt hinner göra allt du ska på den tiden (och dessutom slipper den röda ringen på stjärten, som i genomsnitt uppkommer i minut 6-7 och är ett tecken på att du suttit för länge).

Så jag försöker förstå varför vi har så många professorer som förklarar för oss att vi faktiskt inte är människor. Vi är en grupp, en diagnos, en religion, en etnicitet, ett kön, en läggning, en fallstudie, ett ärende och ett undantag som bekräftar regeln. Jag försöker förstå hur det kommer sig att vi vill förklara världen och inte försöka förstå människorna som finns däri.

Stopp och var observant när du kör vidare

Stopp-skyltar är inte ett tecken på att det är vägs ände och en återvändsgränd. Det är en skylt som påminner oss om att vara extra observanta när vi ska köra vidare. För det finns mycket att se när vi försöker förstå människor.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *