Utveckling

Kvinnodagar och Janus-ansikten

Den 8:e mars så är det den internationella kvinnodagen. En del människor säger på skämtsammaste allvar den dagen behövs, eftersom de andra 364 dagarna om året är männens dagar. Jag har inte reflekterat jättemycket över dagen som så eller tänkt på mig som en del av statistiken som säger att jag tillhör en grupp. En grupp som inte kommer få samma rättigheter som andra på grund av att jag är flicka, tjej, kvinna, eller vad jag nu vill kalla det. Kanske för att jag finner det vara en främmande tanke att jag skulle vara bedömd som mindre värd för den jag är, inte för vad jag kan.

Det finns många olika typer av grupperingar som vi kan sortera in människor i och av någon anledning göra dem mindre värda. Att mena att det inte förkommer diskriminering som bygger på våra fördomar om vad det för slags personer, inte vad personerna kan, är naivt. Vi skulle inte behöva en lagstiftning om allt var fridens liljor. De 7 diskrimineringsgrunderna är idag:

  1. Kön
  2. Könsöverskridande identitet eller uttryck
  3. Etnisk tillhörighet
  4. Religion eller annan trosuppfattning
  5. Funktionsnedsättning
  6. Sexuell läggning
  7. Ålder

Du kan läsa mer hos Diskrimineringsombudsmannen om vad det innebär.

Jag har inte sett mig som förtryckt, diskriminerad eller orättvist behandlad på grund av vem jag är. Inget som är klart och tydligt i alla fall. Det är liksom ingen som har stått och skrikit att jag är värdelös för att jag är tjej, eller att jag inte kan för jag är flicka, eller att kvinnor inte kan. Så börjar jag fundera lite. Det är väldigt sällan vi stöter på något som är så tydligt som vad den polske EU-parlamentarikern Janusz Korwin-Mikke säger under en debatt i parlamentet:

Självklart ska kvinnor tjäna mindre än män, eftersom de är svagare, mindre och mindre intelligenta och de måste tjäna mindre. Det är allt.

 

Se klippet med Janusz och läs artikeln på SvD

 

Det är sällan vi möter en Janusz på riktigt. Själv trodde jag inte riktigt att de existerade längre, på fullt allvar. Men å andra sidan så kan vi ha ett ”Janus-ansikte” utan att vara medvetna om det. I den romerska mytologin var Janus en gud med många ansikten. Han öppnade och stängde himlaljusets portar. Därför har han två ansikten, ett som ser framtiden och som ser det förflutna. I senare tid har hans ansikten tolkats som att han har en förrädisk natur.

Vårt Janus-ansikte kan vara som så att vi inte anser oss ha några fördomar. Inga som vi är direkt medvetna om i alla fall. Våra Janus-ansikten kan se lite olika ut, några fiktiva exempel:

  • ”Jag är inte Sverigedemokrat, men…”
  • ”Här jobbar vi med jämställdhet på vår arbetsplats så vi borde nog ha in en kvinna i styrgruppen. Kim? Visst är Kim duktig, men hur är hon klädd egentligen? De kommer kolla mer på hennes urringning än vad hon har att säga. ”
  • ”Ja det är klart att alla ska inkluderas, fast det går ju inte att komma ifrån att han har en funktionsnedsättning…”
  • ”Här är alla välkomna, men du vet ju hur det är med somaliska kvinnor…”
  • ”Jo, nog är hon duktig och kompetent, men hon är nog för ung för den här uppgiften.”
  • ”Alltså, jag har inget emot bögar, var och en till sitt! Men tror du att han verkligen kan byta om med oss? Tänk om han tänder på mig?”

När jag börjar fundera lite mer så ser jag andra situationer. Situationer där jag har bedömts i första hand för något jag är, inte för vad jag kan. Jag har aldrig mött en Janusz, och tur är väl det för det finns en risk för att jag inte skulle kunna ge honom svar som Iratxe Garcia Pérez. Jag skulle nog stå där förvånad och stirra medan jag försökte förstå vad det är för utdött språk som denne dinosaurie pratade.

Men när jag går igenom mitt minnesarkiv så kan jag se de mer subtila situationerna. De som inte var illa menande. De som kom från både höger och vänster. De som kom från både män och kvinnor. De som kom från både vänner och personer som är jag är fullkomligt nöjd med att bara ha träffat en gång i livet. Och det ska sägas att det har hoppat grodor ur munnen på mig också, så det är ingen idé att kasta sten på den som är skyldig, för jag tror alla vi har haft grodor som hoppat ur munnen på oss. Det har att göra med att vi inte bara är individer, vi är individer i ett samhälle där det finns mer eller mindre strukturer – byggstenarna för hur vårt samhälle är konstruerat.

Från Linda Neidestams serie ”Zelda”.

Vi behöver fundera på vad vi egentligen säger till människan på stan, kollegan, vännen, familjen och vad jag säger till mig själv. Vi kan titta oss i spegeln och funderar på vad det är för ansikte vi ser där. Vad vill vi bygga vidare på och uppmuntra? Vad vill vi förändra? Och vad tycker vi är historiska dinosaurier som gör sig bäst på Naturhistoriska museet?

Så jag tittar mig i spegeln, önskar glad internationell kvinnodag och jobbar för att det är en dag som inte behövs i almanackan.

Två ansikten

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *