Utveckling

Digital delningskultur

Jag erkänner. Ibland klickar jag ”Gilla” och liknade på saker jag inte har läst till fullo. Ungefär som  när jag genomför köp och använder tjänster på internet så kommer den där rutan i slutet om att kryssa i att jag har läst, förstått och godkänt köpevillkoren. ”Klick” i boxen. Har jag läst? Nej. Eller kanske började jag med någon rad eller klausul, men orkade inte till slutet. Eller så skummade jag lite rubriker om det var något som stod ut.

Det finns ett avsnitt i South Park (episod 1, säsong 15) som heter ”The HumancentiPad” (känns titeln bekant? Avsnittet refererar till filmen ”The Human Centipede”). I avsnittet godkänner Kyle användarvillkoren för iTunes senast uppdatering utan att läsa dem. Genom att göra det så godkänner han att Apple använder honom för experiment i produktutveckling. Jag tänker på det avsnittet ibland när jag godkänner utan att läsa vad jag faktiskt godkänner. Så jag försöker skärpa till mig och läsa användarvillkoren, åtminstone när jag använder en ny tjänst.

Så vad har det att göra med gillade olästa inlägg på till exempel Facebook? Till att börja med så har jag kommit fram till att det egentligen är rätt tanklöst, till och med dumt, att gilla inlägg vars rubriker jag bara har läst och tänker ”det här låter ju bra”. Det ska sägas att jag alltid kollar varifrån artikeln kommer åtminstone, innan jag gör ett slentrian-gilla. Men även om källan som artikeln kommer ifrån är ”säkrad” och ”trovärdig” så vet jag ju faktiskt inte vad som stått i hela artikeln. Så jag håller på att jobba in vanan att det jag inte har läst, det låter jag bli att tycka något om.

Hur svårt ska det egentligen vara? Att bara förhålla sig till och tycka något om det jag har läst. Utmaningen kan vara större än vi tror när det ständigt rasslar uppdateringar, nyheter, delningar och likes i våra digitala flöden. Att hålla sig uppdaterad hela tiden och agera med ”riktiga” reaktioner och inte bara slentrian-klickande är ett heltidsarbete, minst. Om det ens är möjligt. Delar och skickar vi bara vidare budskap utan att läsa, en digital monolog? Eller delar vi, skickar vidare, läser och replikerar, en digital dialog?

Jag har begränsat min tid och mina tillfällen då jag låter fingret löpa i det aldrig sinande Facebook-flödet. Jag har tröttnat på att sugas in i flödet av delningar som tar min tid om jag inte ser upp (från skärmen). Jag ser gärna delningar av information och artiklar, och jag ser ännu hellre att den som delar också skriver något om varför hen delar eller vad den tycker. Sen blir jag nyfiken på om hen har läst och vet vad en delar.

Vad delar du med dig av?

Jag begär inte av andra, vad jag inte begär av mig själv. Så jag tänker att jag inte delar något utan att kommentera det jag delar. Vad jag har upptäckt är jag delar mindre och med större omsorg om urval i vad jag delar, eftersom det innebär att jag har läst och tänkt kring vad jag delar. Förhoppningsvis hjälper det till att minska bruset både i ditt och mitt flöde.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *