Utveckling

Att vara eller inte vara

Jag befinner mig inte i en identitetskris. Men jag funderar mycket på identiteter och hur vi uppfattar och definierar oss själva, eller uppfattas och definieras av andra. Ibland kan vi bestämma och styra hur vi framstår och vill framstå för andra. Det finns tillfällen då vi känner vanmakt eller frustration för att vi blir stämplade som något vi inte identifierar oss med, och är oförmögna att ändra på det. Kanske brännmärkta för all framtid? Men det här är ju inte ”jag”…

Jag satte mig själv i en situation som gav mig en ”identitet” jag verkligen inte identifierade mig med, och var rädd för att bli identifierad med. Jag såg det som en övergångsfas. Vad jag gjorde? Jag tog ett beslut om att lämna en arbetsplats utan att ha något nytt att gå till. Det krävdes en del förhandlingar med mig själv för att ta det beslutet, eftersom det innebar att skriva in mig själv på Arbetsförmedlingen och börja stämpla. Jag satte mig i en situation som för mig var ett stigma. Jag har varit och kommer att förbli en person som tycker om att arbeta. Jag jobbade mycket med själv för att både ha strategier för hur jag skulle aktivera mig när jag helt plötsligt fick en massa tid till mitt förfogande och hur jag skulle hantera frågan ”Vad gör du då?”.

Det här var en fas i mitt liv som jag själv hade makten att förändra. Vilket jag också gjorde. Jag klappar mig själv på axeln för jag befinner mig precis där jag vill vara i livet. Jag är tacksam över erfarenheten som det också innebar för mig, att navigera i det svenska socialförsäkringssystemet. Det i sig kan vara ett äventyr som inte håller någon uttråkad. Nu gick det smärtfritt för mig, då jag anser mig ha huvudet på skaft, strategier för det flesta situationer och en drivande energi.

Det finns identiteter som inte är lika lätta att förändra eller bryta. Det finns identiteter som en del föds in och som kommer vara en del av dem hela livet. Även om de själv använder och ser den identiteten som en tillgång, så har de fortfarande en omgivningen att förhålla sig till. En omgivning som kanske inte ser tillgången i identiteten. Jag tänker på personer med funktionsvariation. Här kanske vän av ordningen säger ”Men det heter ju faktiskt person med funktionsnedsättning!”

Enligt Socialstyrelsens termbank så är den korrekta termen person med funktionsnedsättning. Rätt och riktigt. Notera att det heter person MED… och inte ”funktionsnedsatt” eller till och med ”funktionshindrad”. Kanske kan det för de flesta av oss verka som en fånig detalj. Men fundera på skillnaden i benämningen ett ögonblick. Att säga ”person med…” innebär att beskriva EN identitet, en del eller egenskap hos en person. Att säga att personen är ”funktionsnedsatt” är att på ett helt annat sätt definiera personen som något och ge hen en identitet som säger: ”Du är så här.”

Av respekt för våra medmänniskor, vill jag föreslå att vi tar hänsyn till det där ordet ”med” som kan göra en väldigt stor skillnad på hur människor både uppfattar sig själva och uppfattas av andra.

Varför envisas jag med att använda ordet ”funktionsvariation”? En anledning är för att skifta fokus från allt det negativa som ”nedsättningar” och ”hinder” ger. Låt oss istället fokusera på förutsättningar, styrkor och det som förenar oss. Det kan finnas personer som kanske tycker jag är onödigt politiskt korrekt och lindar in ett faktum. Men jag vill hävda att det inte handlar om att blunda för en situation, jag vill bara inte begränsa min skalle eller någon annan med förutfattade meningar om vad hen kan och inte.

Jag och Jean Dubuffets ”The Clown’s Point”

Vår hjärna och vår kropp är fantastiska ting som både kan komplettera och kompensera hur vi fungerar och utvecklar våra förmågor. Det handlar om att få hitta sitt rätta element och ta tillvara på förmågor. Det häftiga är att allt kan börja och sluta i vårt huvud och med vilken attityd vi betraktar oss själva och hur vår omvärld betraktar oss.

Det är såna här tankar i kombination med att jag nu har läst ut Åsa Burmans bok ”Bli klar i tid : och må bra på vägen” som gör att jag sitter och filar på en doktorsavhandling jag vill skriva. Vad den handlar om? Identiteter! Jag vill gå vidare med begreppen ”konstnärsmyten” (idéen om det skapande geniet) och ”funktionsvariation” och se vad som händer om vi lägger orden bredvid varandra. Vad händer om vi kallar Vincent Van Gogh en person med psykisk ohälsa? Om Van Gogh var en konstnär med funktionsvariation, var kan vi då hitta de skapande genierna idag?

För övrigt kan jag rekommendera ”Bli klar i tid : och må bra på vägen”, inte bara för jag känner Åsa, utan för det är en bok med många bra strategier och praktiska tips för hur en avhandling kan genomföras med vett och sans i behåll. Den kan med all rätt användas i vilket projektgenomförande som helst, eller för dig som söker strategier för att få struktur och balans i ditt liv.

P.S. Har du tips om var jag kan hitta finansiering till min avhandling? Jag tar tacksamt emot tips 🙂 mejla eller skriv i kommentarsfältet. Tack! D.S.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *