Utveckling

Tid för samtal

Det kändes nästan lite exotiskt när jag läste artikeln i gratistidningen ”Örebroar’n”. Vänsterpartiets Murad Artin tog initiativet till en samtalsserie tillsammans med Liberalernas Karolina Wallström, en samtalsserie för att mota populism och politikerförakt. Tanken är att faktiskt påminna oss om var våra politiska partier har sina ideologiska rötter och varför de tycker som de gör i olika lokala frågor. Ämnet för kvällen var jämställdhet.

Det var första gånger jag deltog i den här typen av politiskt samtal. Jag brukar inte kolla politikerdebatter och sånt på TV, eftersom jag saknar samtalet och inte gillar hur personer uppför sig gentemot varandra. Jag är inte intresserad av att höra personer ge sig på varandra. Jag är intresserad av att höra hur folk anser att situationer ska lösas och vad de har för visioner om samhället. Det ger helt enkelt mer att läsa ett partiprogram och sedan rösta utifrån vad jag tycker är viktiga frågor och vettiga sätt att lösa dem på.

Så det var rätt befriande att lyssna på ett samtal där de fick prata till punkt med sakligt och hjärtligt tonläge. Artin pratade ur den socialistiska ideologin och Wallström ur den liberala, om hur de såg på och ville lösa olika samhällsfrågor. Rent allmänt så hämtar liberalismen sina svar i tron på den enskilda individen och socialismen hämtar sina svar i kollektivet och gruppen.

I digitala tider när samtal och information far jorden runt på en sekund. När vi har presidenter som twittrar sina alternativa fakta, skapar sina egna censurerade varianter av sociala medier eller helt enkelt på olika vis eliminerar journalisters närvaro i samhället. Är det gammalmodigt att ha ett helt vanligt analogt samtal i matsalen på en gymnasieskola?

Två ansikten och ett samtal

Monologerna och dialogerna far genom flöden, vare sig jag vill eller inte. När källkritik är vårt viktigaste verktyg och jag undrar om jag kan lita på om någon post är med riktiga avsändare, eller en dold trollagenda om världsherravälde och det enda som rimligen inte borde har en (dold) agenda är de gulliga kattungarna som trillar omkring på varandra. Ja då tycker jag det är befriande att gå in i en skolmatsal för att lyssna på två politiker i ett samtal lett av en moderator. Vi fick till och med papperslappar och blyertspennor att skriva våra frågor på.

Jag såg vilka de var, hörde vad de sa och kunde fundera i lugn och ro utan krav på att gilla eller dela det de sa. Det kändes befriande nymodigt må jag säga! Om fler politiska samtal gick till på detta vis så skulle jag lyssna på dem. Innan de gör det kommer jag fortsätta läsa partiprogram innan jag bestämmer mig för vad jag ska lägga för röster i valurnan.

Tack för ordet!

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *