Energi

Välkommen tillbaka

Nu är det dags att slå på strömmen till Tankekraftverket igen. Stämpelklockan dammas av och hjärncellerna gör sig redo att stämpla in för att åter börja sitt arbete. En del gör det kanske med lite motstånd, andra tycker det ska bli skönt att komma in i vardagen igen och så finns det de som känner sig rent av nedslagna över att släpa sig in på sin arbetsplats igen. Varför känner vi som vi gör när semestern börjar ta slut och sommaren har börjat blomma över?

Kanske för att vi har fått tid att sakta ner och tittat oss i spegeln. Det finns tid för självreflektion, var sig vi vill eller inte. Hamsterhjulet som går runt, runt, runt i vardagen har stannat. Kanske börjar vi förvånat höra våra egna tankar. Eller så ser vi saker som vi medvetet, eller omedvetet, har skjutit undan när vi rör oss mellan måndag- fredag och helg. Är det läskigt att möta sina egna tankar? Att lyssna på vad det där i bakhuvudet har mumlat om? Att fundera på vad magkänslan försöker säga?

Hur ska jag göra med min semester? Det var en sak som jag funderade på denna sommaren då jag för första gången inte är anställd, utan driver eget företag. Jag började klura på hur jag använde min tid och vilket behov jag kände att jag hade. Jag konstaterade att jag för första gången på länge inte hade behov av 4-5-6 veckors semester för att logga av och bli människa igen. En semester som kanske föregåtts av arbete i högt tempo, att rasa in över mållinjen och sedan tillbringa första veckan med att förstå att jag är ledig. Ha massa tankar att fundera på i stilla ledighet. Och kanske tillbringa den sista semesterveckan med att ha ångest inför att att arbetet skulle dra igång igen.

Det var en rätt märklig, men trevlig känsla att känna att jag inte behövde en lång semester för att bli människa igen. Människa är jag mest hela tiden nu. Jag balanserar min tid i realtid på ett annat sätt och tillåter mig känna hur energinivåerna är. Finns energin och motivationen, ja då kör jag så det ryker. Så accepterar jag att det kommer dagarna då energin är mer begränsad och jag gör det som ska göras, innan jag fäller ihop datorn och lämnar skrivbordet till bättre arbetstillfällen.

Jag har lärt mig hur jag funkar, hur jag ska använda min energi och när jag ska göra vad för att vara så effektiv som möjligt i det jag gör. Så jag arbetar mindre, rent tidsmässigt, idag än vad jag gjort när jag arbetar som mest timmar. Men jag skulle säga att jag får mer gjort totalt, än när jag arbetat som mest timmar. För jag fokuserar på vad som ska göras och när det kommer vara som mest optimalt att göra det. Istället för att fokusera på hur många timmar jag ska göra, och hur min tid ska fyllas ut med saker att göra. Det är inte så komplicerade strategier egentligen. Så 3 enkla saker jag gör:

  1. Att planera min dag: gör planeringen i förväg, gör den viktigaste saken först, ha luft i schemat. Det tar bort stress att veta när jag ämnar göra vad och arbetsuppgifter hänger inte över mig och blir dåliga samveten.
  2. Att jobba fokuserat: de uppgifter som är krävande ska ske i lugn och ro utan störningar tidigt på dagen. Jag jobbar i tidsblock (25 min +5 min paus) x upp till 4 block. Sedan en längre paus innan jag börjar ett nytt block. Metoden kallas Pomodoros, eller tomater på italienska. Jag har med det upptäckt att Parkinsons lag om att ”saker tar så lång tid som vi ger dem” funkar ypperligt. Har jag bestämt att något får ta X antal timmar i anspråk, så är det också vad det brukar göra.
  3. Att ge arbetsprocessen tid: jag har slutat forcera frågor om det inte är absolut nödvändigt. Vissa frågor och arbetsprocesser tjänar på att det tar rimligt med tid. Till exempel har jag hunnit tänka färdigt om jag svarar med eftertanke på ett mejl och svaret kan bli mer fullständigt, än om jag bara reagerar på innehållet med ett omedelbart svar… för att sen komma på saker som jag borde skrivit eller tänkt på.

Det finns fler saker som jag har vässat min arbetsmetod med, men de här är nog de stora sakerna som jag noterat. Så i och med att jag optimerar min arbetstid så får jag mer utrymme till egentid. Det gör att tillfällena då jag stannar upp för att fundera på vad jag håller på med, de kommer oftare och är kortare. Jag behöver inte längre lååång semester för att fundera på vad jag håller på med eller ha tid till att stanna upp och tänka på livet, universum och allting. Det gör jag istället litegrann då och då.

På väg till…

Visst att det känns lite segt att börja dra upp tempot igen och bli mer tillgänglig för arbetet. För det är också skönt att ha mer frihet med min tid under sommaren. Men jag ser fram emot att fortsätta arbeta med mina uppdrag eftersom jag numera är människa hela tiden och då är det roligt att vara jobba med människor.

Det bästa är att det inte behöver bli några stora existentiella kriser som plötsligt hoppar upp när det blev tyst och skrämmer vettet ur mig. Jag står nära mina tankar hela tiden, året runt. Det gör att vi står på god fot i 9 fall av 10.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *