Utveckling

Tacksamt och tillgängligt

Jag har landat i Sverige nu efter två veckor i Kina. Kroppen har börjat fatta vilken tidszon det är igen och jag får sova på nätterna. Det var en intressant resa på många sätt som bjöd på trevliga möten och dynamiska situationer, men lugnet rubbades inte. Kanske är det vad som händer när erfarenheterna är många och välmåendet finns från insidan ut? Eftersom jag äntligen har börjat bli vän med min insida hade jag bunkrat upp ordentligt med A-vitamin och C-vitamin för att klara påfrestningen som resande kan innebära. Det är inte bara nya människor jag möter. Det är också sömnbrist, baciller och miljöföroreningar.

Min strategi funkade. Jag stod pall hela vägen och det har inte ens kittlat i bihålorna så här långt. Jag fortsätter knapra A- och C-vitamin ett tag till. Jag noterade på en seminariedag jag var på denna vecka att höstens förkylning har börjat sin rundgång och jag har inga planer på att bjuda in den till mig.

Jag känner tacksamhet när jag ser en blå himlen här igen och känner den friska höstluften. Resan bjöd i vanlig ordning på funderingar över perspektiv och den tacksamhet jag känner över förmånen att födas och växa upp i ett så pass välmående land som Sverige är. Det finns naturligtvis mycket som kunde vara bättre, byråkrati som är uppåt väggarna och beslut som inte är grundade i  verkligheten och såna saker. Men perfektion är en illusion och utopier är något vi kan sträva efter, inget som finns på riktigt.

Jag funderar också på alla personer som finns i ett samhälle och inte har en röst. Jag mötte en nyfunnen bekantskap i Beijing för att diskutera lösa tankar som vi båda fann oss ha gemensamt. Här i Sverige jobbar jag med tillgänglighet och människor med varierande förutsättningar. Vi har fortfarande mycket utveckling kvar i Sverige och med tanke på att vi tummar på LSS-lagen så verkar vi inte gå framåt i de frågorna. Men relativt sett har vi kommit långt.

Funderingarna har kretsat kring möjligheten till kunskapsöverföring och inspiration. Kan vi dela med oss av de till de människorna i Kina som behöver det och hur skulle det då gå till? Det finns en funkis-rörelse i Kina som växer, människor får det bättre och lever längre. Det betyder både att människor som blir äldre kan behöva en ökad tillgänglig omgivning och hjälpmedel i vardagen för att leva ett gott liv. Det betyder också att människor som har funktionsvariation eller anhöriga som har det helt plötligt kan ha ekonomi för att kunna förbättra situationen, till exempel.

När människor får det bättre så kretsar inte tankarna bara kring att överleva dagen. Vi kan istället skifta fokus till att leva för dagen och vem vill inte ha ett drägligt liv, oavsett förutsättningar? Hur jag kan bidra till att fler personer kan leva, och inte bara överleva, det vet jag inte än. Men samtalet har bara börjat och jag tror jag har hittat rätt personer att prata med. Det känns gott att veta att det överallt i världen finns fler personer som också vill göra världen till ett bättre ställe och ge tillbaka till samhället! 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *