Utveckling

En livsresa

Bild från Lätt att lära (lattattlara.com)

Jag håller på med ett bokprojekt i arvsfondsprojektet Konferensguiden tillsammans med styrgruppen i projektet. Jag var förbi den kulturproducerande verksamheten Medis5 i veckan som gick för att diskutera deras medverkan till ett av kapitlen. Det som kommer handla om historia och omsorgshistoria. Att LSS-lagen (Lagen om stöd och service för vissa funktionshindrade) som infördes 1994 kom att bli en milstolpe för många, med möjlighet till inflytande över sitt eget liv, är en del av den historian.

LSS-lagen skakas för närvarande om i sina grundvalar, men kanske har regeringen dragit i handbromsen och tänkt till. Det är barn- och äldreminister Åsa Regnér som ändrar ”tillbaka” lagen igen. Gott så om personer får den hjälp och det stöd de behöver i sin vardag för att den ska gå runt och ingen ska behöva sitta och stirra in i en väg. Eller har anhöriga som sjukskrivs av utmattning efter att ha försökt få vardagen att gå ihop.

Vad är egentligen ett gott liv och livskvalité? När mår vi bra och känner att vårt liv har mening och det finns en anledning till att gå upp på morgonen? När är vi ett föremål som förvaras i väntan på nästa skede i livet? En gång i tiden fanns det institutioner här i Sverige som ägande sig åt förvaring av människor som inte sågs som fullvärdiga människor och medborgare. Det finns fortfarande institutioner i världen med människor som vi har fått för oss inte kan… vad kan de inte? Ja, de kan inte i största allmänhet.

På Medis5 finns det en person som har gjort resan av att ha suttit på institution och som ”inte kunnat någonting”. En andra klassens medborgare som med jämna mellanrum släpptes ut i sällskap för att möta blickar från människor värda en fängelseklädd kåkfarare på rymmen. En person som idag är en del av samhället och bidrar. Vilka perspektiv ger det egentligen?

Jag kan inte ens börja föreställa mig vad en sån tids- och perspektivresa innebär. Jag hoppas snart få höra den historian och de tankar som en sådan livsresa kan ge. Personligen så tänker jag att hur ett samhälle mår och tänker speglas i hur vi möter de människor som har störst behov av samhällets stöd. Ett stöd som gör det möjligt för dem att vara medborgare som alla vi andra.

Vad ett gott liv innebär skiftar beroende på vilka vi är, men grundförutsättningarna skulle jag säga är väl formulerade i Abraham Maslows (1908-1970) behovstrappa/behovshierarki. Det mest grundläggande en människa behöver är mat, vatten och syre. När vi har det kommer vi söka någonstans att bo, en trygghet vi kan kalla hem. När vi har mat i magen och tak över huvudet kommer behovet av att träffa människor och vara del av en gemenskap och så vidare. Denna bild är hämtad från sidan Lätt att lära och du kan läsa Frida Aroseus artikeln i sin helhet där om varje nivå:

Bild från Lätt att lära (lattattlara.com)
Maslows behovstrappa från sidan Lätt att lära

Det är många människor som idag befinner sig i botten av denna pyramid. Var befinner du dig? Själv flyter jag omkring i den gröna självkänslan med målet att nå toppen. Ju högre upp i pyramiden jag ser mig själv, desto större ansvar ser jag mig ha till mina medmänniskor. Jag ser att den tanken också bär oss högre upp i pyramiden, en win-win helt enkelt.

3 julklappstips på win-winjulklappar:

  1. Livsviktiga julklappar, från UNICEF
  2. En värld imorgon också, från Greenpeace
  3. Att få uttrycka din åsikt i det här jävla landet, eller andra jävla länder, från Amnesty

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *