Energi

Eftertankens tid

Januari är en märklig månad. Det är en månad där min ambition är att ta mig igenom den. Det är en mörk månad som verkar ändlös. Det känns som den är 6 veckor lång, ändlöst ljuslös, kall och numera snöfattig. Kort och gott, det har aldrig varit en månad då jag blomstrar i eller känner att mina energier är på topp. I detta mörker och den långa startsträckan vi har efter helgerna finns mycket tid till eftertanke.

Januari är en månad som människor har lämnat jordelivet och gått vidare. Mina tankar kretsar kring dem som har funnits i mitt liv och i detta mörker kan det nästan kännas som att de är närmare än vanligt. En tid då väggarna är tunna mellan verkligheten som vi uppfattar den och allt som vi inte har en aning om.

Jag vaknar stadigt vid 03.00 på nätterna. Vad är det som väcker mig? Jag har inte knäckt den gåtan än, men jag har mina aningar och letar svar. I nattens mörker ligger jag och lyssnar på mina andetag. Jag funderar på allt som kan tänkas finnas, fast vi inte kan se och ta på det. Jag funderar på för vem döden är en slutgiltig station. Kanske är det för den som blev kvar. De som inte fick följa med på resan, den här gången.

Kanske är det bara för de levande som döden är slutet på det som är, för den som dör går vidare.

I mörkret finns mycket tid till eftertanke. Oavsett om det är under januarimörkets dagtimmar eller de vakna timmarna i natten. Jag spetsar öronen och lyssnar på vad min insida försöker viska. Jag spetsar öronen för att höra om väggarna är så tunna att det går att höra vad någon på andra sidan säger. Jag lyssnar nyfiket. 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *