Utveckling

Under ytan

Ibland finns det väldigt många ord för samma sak. Det sägs att eskimåer, eller inuiter, har 200 ord för snö. Det stämmer tydligen inte, utan det började med ett antagande om 4 olika ord som sedan har växt i antal. Ungefär som viskleken och Fake news. Det börjar i en ände och blir något helt annat i slutet. En annan sak som det finns väldigt många ord för, men som i grunden säger samma sak är religion. Det finns många olika religioner, men i grunden säger de samma sak. Döda inte, stjäl inte, ta hand om dina medmänniskor och ha förtröstan så blir det bra.

Alla orden för att uttrycka detta är det människor som skapar och använder. När vi skapar och använder ord så gör vi det i ett syfte. Vi vill förmedla de gudomliga orden, men vad var det nu den brinnande busken sa? Det knastrade så det var svårt att höra. Hmm, jo men så här var det nog. Jag raljerar inte över någon religion, jag har respekt för att de finns och det finns ingen dålig religion. Det finns människor som tolkar utifrån egna syften bara och alla har inte ett gott syfte, kan jag tycka. Även om de sannolikt tycker det. Jag undrar hur många människor det är som medvetet handlar med vad de vet är ett ondskefullt syfte. Säkerligen några, men sannolikt inte så många som vi tror.

Men om vi återgår till snö, religion och människor. Oavsett om vi pratar om snö eller religion så tänker jag att om vi lyfter blicken och ser bortom huruvida det är slask eller hinduism, så finns kärnan där. Skulle jag prata i filosofiska termer skulle jag prata om det som idén om snö eller idén om religion. Det spelar ingen roll hur många variationer som finns, allt kommer ur samma tanke. Det gäller människor också. Det spelar ingen roll hur många varianter vi kommer i, för under skinnet är blodet rött och skelettet benfärgat. 

Jag såg på Lerins lärlingar som i korthet handlar om att konstnären Lars Lerin arbetar med en grupp ungdomar som har någon form av funktionsvariant. De får uppdrag, målar, pratar om vad de målar och berättar om sig själva. Projektledaren kommenterade att en anledning till att Lerin får bra kontakt med personerna är att han tar sig tid att lyssna på dem. Han relaterar och han ser människorna de är. Återigen, se djupare in i den person som står framför oss. Se mer än de uppenbara orden som någon har formulerat för att förklara verkligheten.

Ibland tänker jag att det verkar som vi får för oss att det är synd om en del människor. Det är synd om dem för att föddes som de gjorde och med de förutsättningarna som de har. Varför är det så? Hur många människor som föds med förutsättningar vi skulle klassa som normavvikande tycker synd om sig själva? Visst tycker jag dumt och konstigt att vi inte kan ha ett samhälle där alla har en naturlig plats, på vilket sätt det än må vara. Det är väl snarare ett stelt samhälle som skapar grubblerier om varför jag inte har samma självklara plats i det som alla andra. Eller?

Jag tänker på deltagarna i Lerins lärlingar. De har ganska sköna ambitioner, som att göra världen till ett bättre ställe och ta hand om varandra. Det finns mycket klokskap där som jag tror de flesta av oss skulle må bra av att ta till oss. Kan det vara så att om vi lyfter blicken kan vi se idéen om människan med goda intentioner? Jag söker inget svar på den frågan, jag fortsätter med att lyfta blicken och fundera på vad jag ser när jag läser mellan religiösa rader och går i blötsnö.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *