Utveckling

Vad säger du?

Information handlar inte om vad vi säger, utan om andra uppfattar den. Har vi verkligen informerat någon när mottagaren inte har hört eller förstått? Ibland står båda parter med samma fråga utan att förstå och undrar vad det är för fel på den andra. Ett lysande exempel på hur det kan se ut då finns i ”Asterix – Gallernas hjälte”. Asterix och Obelix har tagit värvning i främlingslegionen för att spåra upp några vänner från byn som har blivit bortförda. I scenen står de nyförvärvade soldaterna som är en brokig skara från olika länder. Deras befälhavare ska förklara var som gäller och britten i gruppen frågar ”what he says?” (översatt: vad säger han?), varpå befälhavaren utbrister ”vad säger han?” och engelsmannen svarar ”what he says?”, så fortsätter scenen. Den finns här på originalspråk för den som vill friska upp minnet eller se scenen för första gången.

Ibland kan vi undra vad det är för fel på människor, vad är det som de inte förstår?! För det mesta handlar det om att vi har olika sätt att förmedla oss och olika sätt att förstå. Thomas Eriksson har bland annat skrivit två böcker på det temat: ”Omgiven av idioter” och ”Omgiven av psykopater”. Förklaringmodellen bygger att det finns fyra typer av personligheter som vi alla har mer eller mindre av. Det är en typ av personlighetstest som finns i olika varianter och namn, ett vanligt namn är DISC-analys. Lite kort är de fyra personligheterna röd – raka rör, grön – lyhörd, gul – idéspruta, blå – analytisk. Det finns naturligtvis fler adjektiv för att förklara dessa fyra typer av färgkaraktärer och hur de reagerar och agerar i olika situationer.

Men om vi lämnar de färgade karaktärer och funderar på det där med information. Information bygger på att det finns någon som ger information och någon som tar emot den, vi har förmedlat något som den andra har förstått och förhoppningsvis handlar i enlighet med informationen. Ibland kan vi undra varför folk beter sig som de gör, då kan det handla om att vi inte gett en information som var tillräckligt tydlig. Naturligtvis finns det tillfällen när folk hör, förstår och inte bryr sig, men det är en annan fråga.

Jag hade en situation när jag var på gymmet och skulle maxa i bänkpress. Alltså ligga på rygg och trycka upp en stång med viktskivor, från bröstet till raka armar. Jag skulle köra så tungt jag bara kunde. Jag visste att jag både har failat (misslyckats) och klarat den givna vikten tidigare. Så jag bestämde mig för att fråga bänkgrannen bredvid om han kunde passa mig, alltså stå beredd att hjälpa mig i övningen och fånga stången om det behövdes. Bänkgrannen var trevlig och tillmötesgående, så det var inga problem, klart han kunde hjälpa till. Han går in bakom ställningen och tar plats vid huvudänden på bänken.

Jag förklarar för honom att jag både failat och klarat vikten.  Det är för att han ska veta att det inte nödvändigen kommer vara fråga om en akututryckning och jag vill vara tydlig med att jag har provat vikten förut. Han är med på noterna. Jag lägger mig på bänken och ska dra in mig i position under stången. Jag inser att jag inte riktigt kommer in i den positionen jag vill ha i förhållande till stången. Om jag gör det är det risk för att jag kommer dra in ansiktet i det allra heligaste på honom. Jag tänker att ”det får gå ändå” och släpper det. Nästa sak som jag konstaterar är att när han passar så står han böjd över mig med händerna om varsin sida om stången, som om han skulle vilja krama den. Istället för att ha båda händerna bakom stången, som jag är van vid. Det känns som om han hänger alldeles över mig.

Jag är ur position, ur fokus och tycker hela situationen är så pass lustig och att jag får säga pass när jag ska försöka pressa upp stången. Han fångar upp stången åt mig och jag konstaterar fail. Vi småpratar lite och jag tackar för hjälpen. Efteråt klurar jag på det hela. Min första tanke var ”hur passar han egentligen?” och så tänker jag lite till. Jag kommer fram till att det kanske är så han brukar ställa sig i position för att passa, en position jag är ovan vid. Jag tar tanken ett steg till och inser att nästa gång får jag vara tydlig med hur jag vill att personen ska passa mig och hur jag vill att personen ska stå. Det var inte han som stod ”fel”, det var jag som inte hade talat om hur jag tyckte han borde ha stått.

Vad säger han?

Även om jag failat var jag på gott humör. Jag tyckte det hela var en rätt rolig situation när det kom till kritan och funderade på om han hade sagt något ifall jag hade dragit mig hela vägen i position. Det sällan är ”fel” på folk, ofta är det brist på information och tydlighet för att det ska bli rätt eller som vi vill ha det. Även om brist på information och tydlighet kan ge komiska situationer när vi funderar på vad någon säger så de har ändå sin poäng.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *