Utveckling

På liv och död

Vi är ett gäng bestående av en brokig skara vänner som på olika sätt känner varandra och träffas med jämna mellanrum. Igår var det dags igen för en sådan träff som sker ungefär varannan månad. På två månader är det mycket som hinner hända beroende på vilket tempo vi har eller vad livet väljer att servera oss. Ämnet gled in på allvaret och det vi alla har att förhålla oss till, liv och död. Det fanns gravidmagar runt bordet som viskade om att nytt liv var på gång. Det fanns också händelser där liv hade tagit slut, en vurpa som hade kunnat gå riktigt illa och en situation som gör det påtagligt att livet är skört och vår tid är utmätt.

Jag har diskuterat döden med en god vän som har sitt ursprung i Peru. Synen på döden är annorlunda där. Döden finns närmare livet. Så klart finns sorg i någons död, men att fira livet och fira de som inte längre finns bland oss? Låt gå att det finns smörgåstårta och kyrkkaffe efter en begravning. Det är färre och färre människor som deltar i begravningar i  Sverige, det var något program på P1 som tog upp det. Vi bor längre ifrån varandra. Någon kanske inte vill vara till last. Hur ska jag hinna med någon annans död när jag har fullt upp med mitt liv? Den kom ju rätt olägligt nu.

Ju mindre relation vi har till döden, desto sämre blir vi på att hantera den. Det är vad jag tror. Inget blir lättare eller försvinner, även om vi inte låtsas om det. Är vi rädda för att sörja eller uppleva starka känslor? Döden är slutstationen i livet såsom vi levande känner det i vår dag. Det kan vara smärtsamt att se en kär person kliva av och veta att min resa fortsätter. Det kan kännas jobbigt, fruktansvärt, ledsamt, ensamt och bara göra väldigt ont i bröstet. Varför går solen upp idag som att inget har hänt och varför fortsätter alla andra sin dag som om allt är precis som vanligt. För även om allt är precis som vanligt så är det ändå helt annorlunda nu!

Döden kan innebära att vi ser livet i klarare färger och upplever världen som mer intensiv. Vi lever i varje andetag och ser saker vi inte har lagt märket till förut. Vi påminns om att allt vi tar för givet kan ryckas från oss, och vi kommer ihåg att uppskatta det som finns omkring oss. Jag har en förkärlek för motiv med dödskallar och vantias-motiv, alltså motiv som påminner om oss att livet inte är en evighet och döden är en del av livet. Eller momento mori, minns din dödlighet, som det också kallas.

För att kunna se färgerna och livet omkring i klara färger och leva medvetet i stunden, så behöver vi kontraster. När allt rullar på och blir rutin som blir vardag som flyter ihop och kanske blir grå, då behöver vi kontraster för att kunna se skillnaderna. När vi omger oss med döden så påminns vi om livet och när vi omger oss med livet så inträffar döden. När vi inte har kontraster så får vi svårt att se skillnad på olika.

Det är sånt som händer när vi en dag vaknar och undrar vad vi egentligen gjort de senaste åren, för allt har bara rullat på och dagarna flöt ihop. Att vi ser fram emot semestern är en kontrast som skapar skillnad i livet. Vi får en period då vi har möjlighet att göra något helt annat än det vi gör varje dag. Den gråa vardagen bryts av med sång, dans och lite galet. Det är därför, när döden kliver in i våra liv, det är då vi vet att vi verkligen lever.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *