Inspiration

Bilden av mig

Om du kan se det kan du bli det. Förebilder handlar om just det, att kunna se något vi kan relatera till och tänka sig att det skulle kunna vara jag. Jag har precis sett filmen Black Panther eftersom jag dels är förtjust i Marvelfilmerna, dels nyfiken på ännu en så kallad normbrytande film. Speciellt med denna film är att perspektivet är ändrat. Det fiktiva landet Wakanda i Afrika är en högteknologisk civilisation som har gömt sig från den yttre världen. Rollistan är uteslutande människor med mörk hy, vilket filmen har hyllats för. På samma vis som filmen Wonderwoman setts som normbrytande med en kvinnlig hjälte, eller hjältinna, som inte ber om ursäkt för sig själv och står på undantag för någon.

Personligen tycker jag de är befriande att se nya perspektiv. Wonderwoman för en fröjd för hon förlorade aldrig initiativet och blev passiv, eller ett objekt. Inte ens i en kärleksscen där det hade varit lätt att ge hennes manlige motspelare ett tillfälligt initiativ, som att hon förförs. Black Panther var också befriande. Historien var helt ok, storyn följer sedvanligt mönster även om innehållet skiftar. Men det var en ny visuell berättelse som visades och ett annat perspektiv som höll initiativet i storyn. När Martin Freemans CIA-karaktär försöker prata vid ett tillfälle åthutas han med att han ska vara tyst och kallas även kolonisatör.

Matriarkatet är stark. Livvakterna är kvinnor, och riktiga kick ass-kvinnor. De kvinnliga karaktärerna är starka och drivande. Jag blir glad. Det är så uppfriskade att vrida och vända på perspektiv så vi kan se på saker som vi aldrig har sett dem förut. Eller inte är vana att se dem. Genom att skapa nya bilder kan vi även flytta fram gränser och vidga våra världar.

Jag omskapade bilden av mig själv genom att sätta på mig en peruk här i veckan och ställa upp som statist i ett filmprojekt. Peruken var en svart kortklipp rak page med lugg. Något jag knappt skulle få till med mitt hår, möjligen med mycket ansträngning och utan minsta tillstymmelse till fukt. Då krullar håret omedelbar upp sig i lockar, vågor och sånt. Men bara genom att byta frisyr upplevde jag en möjlig attitydförändring i mig själv. Jag skapade en bild av vad en person med en sån frisyr har för attityd, letade reda på de bitarna inom mig själv och blåste upp dem. Sen att det inte var de karaktärsdragen min statist-roll skulle ha, det kvittar. För jag kände attityden som den förändrande frisyren bar med sig.

Ibland har vi förebilder och ibland leker vi med bilden av oss själva. Det är ett befriande och lekfullt sätt att utforska och upptäcka sidor av sig själv. Vi kan kliva in i något annat, eller sträva efter utveckling och något nytt.

Annan frisyr, annan attityd

Slutligen var det särskilt en eftertanke som satte sig i mig när eftertexten för Black Panther började rulla. Filmens antagonist föddes bland annat genom frustrationen i hur förtryck skapar orättvisor och när vi bygger barriärer för att skydda oss istället för att sträcka ut en hand. Orättvisor, förtryck och barriärer. Det leder inte till ett bättre samhälle, vare sig i filmens värld eller i verkligheten. Så varför fortsätter vi envisas med att skapa antagonister vårt samhälle? Det är dags att skruva på perspektiv och förebilder även i samhället om du frågar mig.

 

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *