Utveckling

Jävligt jobbigt

En bekant till mig har börjat läsa tidningen ”Nya Tider” för att utöka sin händelsehorisont. Det gav mig först hicka och fick mig förvånat att läsa om innebörden i raderna som förmedlade detta. Valet var för att ge nya dimensioner till SVT Text med som då var ”ett vänsterpopulistiskt systemmedia med rottrådar i kommunismen och dessutom PK”. Jag har funderat länge fram och tillbaka på hur jag skulle förhålla mig till detta. Personen ifråga är inte helt omedveten om att Nya Tider kan betraktas som främlingsfientligt och högerpopulistiskt med rötter i nazismen.

Jag får en fadd smak i munnen när dessa ämnen och källor kommer på tal. Har jag läst mycket av Nya Tider? Nej, knappt något om nåt. Det är någonting i hela rörelsen slagsida som får mig att nästan må fysiskt dåligt. Med värdegrunder som ligger milsvida från mig. Kanske bottnar min reaktion mer i frågan hur dåligt människor mår som producerar detta? Jag har svårt att med berått mod utsätta mig för hat, hot, skuldbeläggande, konspirationsteorier, aggression, frustration och det mörka mänskliga som sipprar fram mellan raderna. Eller detta är åtminstone min bild av vad jag kommer att möta.

Ett klipp flimrade förbi på Facebook och jag stannad upp. Det var ett klipp med den brittiske komikern Russell Howard. En komiker som också har en politisk udd som finner genklang hos mig. Han intervjuade amerikanen Daryl Davis som hade haft en internationell uppväxt till följd av sin fars karriär. Davis hudfärg var svart, hans fru var vit. Han var anledningen till att cirka 200 personer hade valt att lämna Ku Klux Klan (KKK), trots att han är en utmärkt måltavla. Vad Davis hade gjort var att läsa in sig på allt var KKK var och vad det någonsin har varit. Han mötte alla i samtal, förlorade aldrig fattningen, var orädd och kallade dem vänner. Genom att förstå KKK bättre än vad de själva gjorde så kunde han möta dem och genom samtal utvecklades nya horisonter.

I mina tankar kring detta har jag slutligen landat i att jag ska repa mod till mig och se var ett samtal kan ta mig i detta. Så länge det finns en samtal är jag beredd att fortsätta. Om samtalet kommer landa i en monolog som handlar om att övertyga, då är det inte längre ett samtal och då får det ta slut. På ett plan känns det jävligt jobbigt, men det beror på att jag tar steget utanför min komfortzon och öppnar för ett samtal i ett ämne där mina värdegrunder och uppfattningar får en part till bords som jag inte är van vid.

Jag tänker på det som Davis sa, att förstå vad det är jag möter och förstå det ännu bättre än de som företräder det. Det kanske inte kommer vara vägen i detta, men att se, förstå och läst själv vad som skrivs och inte bara komma dragande med ”det sägs att” och ”jag har hört att”. Att fundera kring källkritik, hur ett ämne kan nyanseras och på vilka grunder något skrivs. Var saklig och inte styrd av omedelbara känslor och reaktioner. Min förslag i detta kommer bli att jag ska erbjuda ett alternativ där vi byter tidningsartiklar med varandra som vi anser läsvärda.

Första artikeln från mig blir en från veckomagasinet ETC, ”Varför spelas invandringskortet” från 19 maj. Det ska bli intressant att se om förslaget godtages och vad utfallet av det kommer bli.

Vi kan inte lösa problem med samma sätt att tänka, som när vi skapade dem.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *