Utveckling

Den fjärde apan

Känner du till bilden med de tre aporna? En som håller för öronen, en som håller för munnen och en som håller öronen med betydelsen: hör inget ont, se inget ont, säg inget ont. Ursprungligen ska det har varit ett gammalt japansk motiv, men en slags betydelse av att om du inte utsätts för något ont kommer du inte heller att göra ont. Ibland förekommer en fjärde apa, som håller sig för skrevet med betydelsen gör inget ont. En variant har kommit med den fjärde apan som håller i mobilen. ”The Whats-ape”, en parafras på appen ”Whats app”.

De tre aporna har ibland fått ge uttryck för att vi sätter på oss skygglappar för att skydda oss från omvärlden. Jag tänker att den fjärde apan, det är den apan som lever i två världar. Den värld som den faktiskt befinner sig rent fysiskt i och den andra världen är den som finns på nätet och i mobilen. Vilken värld lever vi mest i och vilken värld känns mest verklig?

Jag plockar upp mobilen för att fördriva tiden, kolla om det hänt något kul på sociala media eller bara plugga in musik i öronen. Det är fler människor än jag som gör det och jag tror att det finns många människor som gör det mer än vad jag gör. Vi försvinner in i mobilen och i vår bubbla. Vi rör oss i den fysiska världen och ibland ser vi var vi går och ibland gör vi inte det. Det är många som fortfarande inte är närvarande när de kör bil har jag noterat. Men i vilket fall som helst så tänker jag att vi både är oerhört anti-sociala, samtidigt som vi är oerhört sociala.

I den fysiska världen där vår kropp befinner oss, där är kroppen ett skal och en farkost som fraktar oss. I den digitala världen är vi mitt uppe i kommunikation. Hur många eller på vilket sätt låter jag vara osagt, eller om det är monologer eller dialoger. Vi är passiva eller aktiva mottagare av ett ständigt flöde som vi både har valt och som någon algoritm valt åt oss. En intressant fråga är hur bra vi är på att kommunicera eller behandla information i den fysiska världen, när vi lämnar den digitala bubblan?

Jag klurar på om de spontana samtalen ute i samhället med människor vi inte känner drastiskt har minskat. Det är inte lätt att starta en konversation med någon som inte är närvarande, eller upptagen på annat håll. Jag menar inte att jag är en person som lätt och ledigt börjar småprata med vem som helst, men jag blir definitivt inte bättre på om jag aldrig gör det eller öppnar upp för att bli småpratad med. Hur ofta frågar vi en person på stan om vägen idag? Vi har en karta i mobilen om vi vill.

Jag klurar också på om det på sikt kommer göra oss mindre benägna och rentav rädda att prata med människor vi inte känner. Jag funderar också på om vi kommer tappa vår utveckling och känsla för social samvaro. Vi blir sämre på att umgås med folk på riktigt. Det som är lite klurigt är att även om vi befinner oss i en digital rymdålder så är våra kroppar och behov fortfarande stenålders. Vi kommer aldrig ifrån vårt rena fysiska behov i att umgås med människor på riktigt, interagera och beröra för att må gott i själen. Whats ape speglar oss mer än vad vi tror, både bildligt och bokstavligt.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *