Inspiration

Kung King

Jag tror på King men jag litar inte på honom. Det här inlägget tänkte jag dedicera åt en av mina favoritförfattare: amerikanen Stephen King (1947-). Jag kan inte riktigt komma ihåg när jag läste min första King bok och vilken det var, men jag tror det var ”Pestens Tid” (utgåvan från 1990) och jag tror det var någon gång under högstadiet i mitten på 90-talet. Min kära mor hade skrämt upp mig lite om King, min ingifta morbror läste nämligen King en del vilket brukade resultera i viss insomnia och paranoia.

Men jag har aldrig varit lättskrämd, varken vad gäller innehåll eller sidantal, så jag plockade upp King och började läsa hans böcker – vilket jag ännu gör idag. Jag har både själv funderat på varför jag gillar honom, likväl som jag har fått frågan. Jag har grunnat lite på det och tror jag har kommit på ett svar – jag tror på honom, men jag litar inte på honom.

King har för mig en förmåga att skapa trovärdiga figurer. Dom är mänskliga med sina mörka tankar, brister och svagheter, i sitt mod och sin tilltro, med reaktioner och i handling, i sin övertygelse och goda intentioner. Jag känner igen mänskligheten i dem, känner igen drag i mig själv och i andra. Hur han skriver om sånt som vi inte (vill) prata högt om, men likväl känner. Karaktärerna han skapar är levande fiktion som jag tror på. Var kommer klarsynen ifrån? Vet han det själv? Läser han av människor, känner han mänskligheten genom sig själv? Är han en betraktare som ser vad som pågår runt omkring honom? Jag vet inte, men likt en gudomlig skapare blåser han liv i sina figurer och låter dem trampa den fiktiva världen han formar när han sätter bokstäver efter varandra.

Jag litar inte på King. Jag litar inte på att han ska följa mallen och leverera en lycklig berättelse där alla lever till slutet. Han berättelse är som livet, rätt vad det är inträffar det något skit som helt omkullkastar  situationen. Det går inte att lita på att livet fraktar mig hel och ren till ändhållplatsen, och det går inte heller att sia om när ändhållplatsen dyker upp längs med  vägen. Att jag inte kan lita på honom att hålla alla karaktärer (mina allierade) vid liv bidrar också till trovärdigheten som jag finner hos honom.

King är ingen jämn och briljant författare hela tiden. En del alster han gör är bättre, en del är halvbra och några är hjärtskärande strålande. Har du befunnit sig i klorna på King en längre period så måste du läsa ”The Dark Tower” (”Det Mörka Tornet”). Trots omfånget på sju böcker om många sidor att plöja så är det värt det. Serien binder ihop allt han någonsin har producerat och karaktärerna däri har kommit mitt hjärta nära. Även om du inte har läst King tidigare så är det en serie väl värd att plocka upp, att ha läst andra alster ger bara en extra dimension till detta mästerverk. Det är hans magnum opus.

En annan favorit är den inte lika kända ”Rose Madder” (”Rasande Rose”). En bok om en kvinna som bestämmer sig för att fly sin brutale make som arbetar som polis. En dag lämnar hon sonika hemmet och börjar kampen för att skapa sig ett nytt liv på en ny plats. Hennes make är dock inte beredd att acceptera hennes frånfälle.

Vill du inte ha en roman så har King producerat diverse novellsamlingar. En av dem heter ”Everything’s eventual” (”Allt kan hända”). Den innehåller bland annat berättelsen ”1408” som även har filmatiserats. Novellen och filmen skiljer sig en del. Det är inte min favoritnovell, men jag tar upp den för det är nog det enda som jag läst som lyckats ge mig hjärtklappning och svettningar mitt på ljusan dagen i en lägenhet full av människor… Den subtila stämning som han skapade däri gav mig krypningar i kroppen och fick mig att kasta vilda blickar på tavlorna på väggarna.

För närvarande håller jag på med ”Sleeping Beuties” som han skrivit med sin son Owen King. Världens kvinnor drabbas av en sjukdom som kallas Aurora. När de somnar spinns en kokong runt dem och försöker du väcka dem så går det illa för dig… Varför har de somnat och kommer de någonsin att vakna igen? Och hur är en värld utan kvinnor att leva i? I världen där kvinnorna nu vistas kommer en fråga närmare, är de sugna på att återvända om de får chansen? Mina tankar landar i att ett matriarkat skulle kunna vara en skönare värld att vistas i. Definitivt annorlunda i vilket fall.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *