Utveckling

Vilse i pannkakan

Det nya året har gjort sin första vecka. Jag håller på att sortera vad det betyder för mig. Jag sysslar inte med nyårslöften. Mina målsättningar brukar se annorlunda ut. De kommer allteftersom eller finns med mig på sikt. En målsättning har funnits med länge och som jag arbetar för ska bli verklig, men det är inte en process som jag själv styr utan den inbegriper andra. Så det är ingen idé att forcera den, jag tror livspusslet kommer lägga sig själv när det är dags.

Jag har känt mig vilsen under hösten. Rutiner som gör mig gott och som jag trivs med har förlorats. Jag tappade fotfäste under sommaren. Värmen tog det bästa av mig, kroppen hamnade i stress och det har tagit en del nystande i att komma tillrätta med det. Jag tappade rutiner på vägen och det har gnagt i mig, känslan av vilsenhet har varit ett skav som kommit och gått.

Jag vill hitta tillbaka till de rutinerna igen. Jag känner att jag är på gång. I varje process som innebär förändring, utveckling och något som rubbar vår vardag så är vilsenheten en del i det. För att kunna orientera oss igen så behöver vi vara vilsna först. Ibland är det svåraste som finns att våga lita på processen. Vi vill gärna forcera och ta oss förbi det jobbiga, komma till det bra på en gång.

Det funkar inte riktigt så, eller det brukar inte fungera så bra att forcera. Att skarva ger inte lika tillfredsställande resultat som att våga gå hela vägen. Får vi med oss allt vi behöver, har vi processat allt som behöver vändas ut och in på? Är vi redo att gå vidare och orientera oss själva i tillvaron?

Det är jobbigt att vara vilsen, men det är inte farligare än vi gör det. Jag brukar muttra ett mantra i sinnet när det känns motigt eller tilltron till processen sviktar: ”This too shall pass” / ”Det här kommer också att passera.” Allt är föränderlig och förgängligt, inget varar för evigt. Det kan vara lätt att glömma bort när vi känner vilsenhet eller befinner oss i en jobbig situation. Tiden verkar stå still och vi trampar vatten utan att komma någonvart.

Men den känslan kommer förr eller senare att passera och världen kommer börja röra på sig igen, vare sig vi vill eller inte. Allt är föränderligt och vilsenheten kommer också ta slut. Det är 2019, jag vädrar förändring och känslan av att veta var jag är på väg.

På väg

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *