Inspiration

Vårfloden

Detta är veckan då våren på allvar kom. Åtminstone på pappret, det blev första april. Nog för att det fortfarande kan komma snö, riktigt säkra på att det inte ska komma mer singlande flingor är vi nog inte förrän till jul. Humöret ljusnade, hoppet om livet återvände och vantarna blev handskar.

Det var inte länge sedan hennes ord fick sätta tonen för söndagens tankar om döden som plötsligt knackar på. Idag får Karin Boye sätta ord på den pulserande våren som nu börjar ta form. Den inledande strofen är säkerligen välbekant.

Ja visst gör det ont


Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider –
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra –
svårt att vilja stanna
och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden –
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
som skapar världen.

– ur ”För trädets skull”, Karin Boye
En stor blomma är på väg att äta upp en knoppande.

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *