Energi

Knock out

Vågen av Hokusai

”Boom!” borde det ha låtit när den knockade mig. Men inte ett ljud. Ingen varning och inte ens en vänlig viskning. Först fattade jag inte var det var. Jag tänkte att jag får rycka upp mig. Hade jag sovit dåligt? Var det något skav i livet som jag inte uppmärksammat. Tröttma och en längtan efter tupplurer på dagen. Ingen muskelrespons.  Var kommer alla människor ifrån som jag inte orkar befinna mig ibland? Låt mig va!

Jag är vilsen, ändå är jaget här. Svävande någonstans ovanför huvudet men når inte riktigt fram för att krypa in under skinnet på mig igen. Var är fliten som jag vill dra över huvudet tills signalen låter om att faran är över och jag kan krypa fram? 

Life is what happens to you while you’re busy making other plans.  

-Beutiful Boy, John Lennon

Jag kände mig jagad av citatet. Ville få tummen ur. Inte bara fundera på allt som gick att göra, men också börja göra det. Samtidigt orkade jag knappt med mig själv. 

Det tog en vecka ungefär. Sedan började förstå vad det var som hänt. Jag hade mina misstanke och började slå i mina böcker. Det stavades mycket riktigt P-M-S. Jag bläddrade i Martina Johanssons ”Hormonbibeln 2.0: för kvinnor genom hela livet” för att fatta vad det var som hände i kroppen och vad jag kunde göra åt det. Phew! Det var en lättnad att förstå varför det kändes som om någon kastat en blöt filt över mitt jag. 

Nog för att energierna och drivet skiftar beroende på vilken del av menscykeln jag befinner mig, men det här var något utöver det vanliga. Jag satte in ett extra stödhjul för att minska apatin lite och försöka få leendet att ta sig hela vägen upp till ögonen igen. I korta stunder orkade jag. Jag accepterade läget också, eftersom det är jag själv som skapat förutsättningarna för min PMS, och dessutom går det åt en massa energi till att försöka förneka den. Jaja, livet suger just nu och i ett par dagar till. Livet får hända utan mig så länge.

Jag räknar ner dagarna till omstarten. Idag? Imorgon? När som helst nu. Ett extraliv är förbrukat, men än finns det många kvar för att klara banan och varva spelet. Nästa gång blir bättre, det har jag lovat mig själv. Och snart kommer den igen, livslusten, likt Hokusais våg kommer viljan och lusten att kroka arm med livet att skölja över mig. Jag hör redan vågorna viska! 

Vågen av Hokusai

Leave a Reply

Your email address will not be published.Required fields are marked *